Nej tack till sunk o fis!

Aftonbladet har en rolig artikel idag med rubriken “Hemmasunk kan första relationen” (http://www.aftonbladet.se/karleksex/article1176004.ab). Den handlar om vardagen i ett förhållande. När den första kärleksstormade tiden är över. Folk blir sunkiga, klär sig i pösiga kläder, fiser inför varan, slutar helt enkelt anstränga sig för sin partner. Jag och min sambo är tack och lov av samma åsikt i detta ämne. Det får inte hända oss! Det är inte så att jag och min sambo springer runt finklädda där hemma. Vi kan också ha våra slappdagar i mjukiskläder. Men det måste finnas en gräns. När sunkuppsynen blir vanligare än den vårdade, när allt blivit så “naturligt” att man inte drar sig för att fisa och rapa inför varan, då är erotiken död. Alla människor har sina behov, jag äcklas verkligen inte över min sambos behov men jag förstår inte varför man vill (eller överhuvudtaget kan) göra sin partner till åskådare. De flesta kan nog hålla med om ovanstående – den första tiden i ett förhållande. Vad är det som händer sen? Är det en del i sammansvärjningen, ni vet när två individer blir till en? Varför slutar man att vilja visa sig från sin bästa sida gentemot den man älskar?


// Julius