Nu har jag tagit bort min profil på facebook. Det var inget för mig och jag kan säga att jag har svårt att se för vem det “är något”. Nu låter jag som en mycket gammal och mycket bakåtsträvande människa. Mina åsikter rimmar säkert illa med tanke på mitt yrke – men jag tycker bara det är töntigt. Varför ska jag vara vän med en massa människor på facebook som jag knappt skulle hälsa på om vi sågs på stan? Vad är vitsen med att ha 348 vänner på facebook? Det känns som ett fint ställningstagande att säga adjö till denna tjänst nu när varenda rörmokare och städare upptäckt tjänsten.
Jag känner mig extremt nöjd med att vara utan facebook-konto. Känslan är lika förlösande och skön som den man har efter en rejäl gallkräkning dagen efter en tung whiskey-rödvin-absinth-kväll.
// Julius
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Detta har jag påtalat för kamrat Brutus. Facebook är Lunarstorm för öfvre medelåldern. Ett medlemskap där är aldrig ok. Brutus, Jag kräver att ditt medlemskap blir ett minne blott.
Väl talat!
Skicka en kommentar