Tack för allt Yksel!

Yksel Osmanovski slutar spela fotboll. Beskedet om att den lille bolltrollarens karriär är över kom väl inte som ett bombnedslag precis. Tyvärr fick han inte det avslut han var (är) värd. När Neil Young sjöng ”It’s better to burn out than fade away” hade verkligen så rätt man bara kan ha. Många är vi väl som tänkt på vårt egna adjöss och goodbye och känt ångest och rädsla över att ligga i trälådan utan att någon lagt notis om det. Nu har Yksel varken gått ur tiden eller gjort det obemärkt men parallellerna finns där ändå. Vi var många som förälskade oss i den lille bolltrollaren med den kaxiga attityden i mitten av 90-talet. När han lämnade för Bari hade han visserligen suttit i Frans Thijssens frysbox ett litet tag men alla såg hans potential. Hans första tid i Bari blev också en mindre succé. Sen gick det däremot utför. Yksel skolades om från kreativ till ett taktiskt vidunder. Yksel blev mindre spektakulär och förlorade också många av sina fans. När han återvände till svensk fotboll och Malmö FF var det många som förväntade sig den gamle Yksel. Istället fick vi en passningssäker och trygg spelare med betydligt segare ben. Det blev ingen kärleksfull återförening och även om det tar emot att säga det så önskar jag att Yksel aldrig återvänt. Jag kommer alltid att minnas Yksel för hans underbara 90-tal. Men för många där ute är det bara de senaste åren som kommer stanna kvar. År där Yksels briljanta spel långsamt tynade bort. Istället för att smälla av som en fet bomb.

Tack för allt Yksel. Inte minst för alla duster med Thomas Ravelli.

// Julius