När det spekulerades om Santin till MFF kändes det spontant att det var en tidsfråga innan han presenterade som en MFF spelare. När Buffalo (oväntat som fan) gick ut i media och sa att MFF verkligen ville ha Santin började jag rita ner tänkta spelsystem och staruppställningar, givetvis med Santin.
För visst är det så? Alla allsvenska spelare vill innerst inne representera MFF som sista anhalt innan det stora Europa äventyret tar fart. Vi är ju det stora fönstret ut till kontinenten.
Nu vet vi alla hur det gick. Santin ville stanna i KFF för att snabbare komma ut i Europa. Hur sjukt låter det? Men är det kanske det som är verklighet? MFF har en diger historia, vi lyfter gärna fram seriesegrar, antal guld, Zlatan och massor annat som tagit oss dit vi är idag. Men i tron om vår egen storhet är det nog så att verkligheten hunnit i kapp. Hur kan MFF bli bortvalda till förmån för Kalmar, vi har ju för helvete slagit ut Inter!
Jag är otroligt stolt över att tillhöra MFF familjen, enligt mig världens vackraste förening med en historia som slår det mesta, men jag väljer att leva i nuet.
Frågan är om dagens MFF är en klubb med guldglans eller är det gulaktiga på skölden inte guldstänk utan rostangrepp?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar