Spridda raseriutbrott

Efter en ovanligt lång och ofrivillig bloggpaus känns en liten summering – en catch-up på sin plats! Och i dessa juletider, kärleken och medmänsklighetens tid, vad passar då bättre än lite spridda raseriutbrott?

- - -

I flera veckor har TV4 visat trailern inför programmet “Carola i Betlehem”. Varenda gång har jag tvingats springa in på toaletten och vomera. Jag kan inte med den bästa viljan förstå hur denna religiösa, vidriga människan (?) kan vara så uppskattad i den svenska hemmen. Vilket jävla skämt att hon åker till Betlehem för att spela in klassiska julsånger. Att sen folk kommer valfärda till köpcentrerna (jag antar att det är köpcenterfolk som är hennes målgrupp) för att köpa skivan är ett ännu större skämt. Hennes röst är ju totalt omöjlig att lyssna på. Jag skulle hellre lyssna på tio okastrerade marskatter en hel natt än hennes skiva. Är alla Carolalovers medvetna om att deras pengar blir till bidrag för sjuka, religiösa sekter? Jag sitter bara och väntar på att få läsa om Carola i en härva likt det som utspelade sig i Knutby häromåret.

- - -

Min bloggbroder, Brutus, fick kritik för att han skrev om Idol. I positiva ordalag dessutom. Jag kan förstå kritiken. Idol är för mig ett nästan lika ofattbart fenomen som Carola Häggqvist. En oändlig audition leder till en lika oändlig tävling där folk gråter och ger stående ovationer för uppträdanden som är så genomusla att karaoken på Heartbreak kl 04.30 framstår som ren och skär kvalitetsmusik. I förra omgången tampades en bimbo som gjort sig till c-kändis genom att ha sex med ett psykfall i bigbrotherhuset. Nu försöker hon bli en ny Carola, och visst, för mig sorteras hon direkt in i samma fack som redan nämnda Carola men även Kristi Brud. Deltagare nummer två är en skånsk stereotyp. Korkad, högljud och rakt igenom pinsam. Till sist är det en emo-flicka som traskar om kring på scenen, barfota, lägger sig ner och kvider. Svenska folket sitter som på nålar och väntar på att rakbladet ska komma fram för några välriktade snitt på lagom avstånd från pulsådrorna.

Detta program sitter alltså majoriteten av det svenska folket och vältrar sig i fredag efter fredag. Jag är ingen kultursnobb, men vad vi bevittnar är ett Sverige i förfall! Sverige har i modern tid gjort sig känt världen över för en grym musikexport. Lånt, långt ifrån Idol. Nu höjs artister som på sin höjd kommer få uppträda på Viking Line och Jägersbo till skyarna. Vad är det som händer?

- - -

Kent Jönsson på Sydsvenskan fortsätter att leverera sina Inside Redhawks. Idéen är stårlande. De första alsterna höll en bra nivå. De tre-fyra senaste är rena skräpet. Jag sätter mig inte på några hästar vad gäller det svenska språket eller journalistisk höjd. Men å andra sidan är jag bara en simpel hobbybloggare. Men det Kent spottar ur sig kan han bara inte vara nöjd med. Var och varannan mening innehåller endast tre ord. Han tappar den röda tråden och han ordbajsar ur sig en hel artikel om ett innehåll som inte ens borde klara innehållskravet för en notis. Inte ens rubrikerna får han till. Eller vad sägs "Visade prov karaktär"? Vem?

Skärpning!

- - -

// Julius