7-5!

Matchen igår är den värsta jag varit på i mitt liv, aldrig innan har jag kastats mellan hopp och förtvivlan så frekvent. Kommer inte ihåg senast jag var så glad när jag lämnat en Malmö match. Jag applåderar laget, jag applåderar tränarna och jag applåderar publiken. Under en kort stund kändes det som att detta var som den gamla goda tiden, lapp på luckan, ett vinnande lag och bra tryck i hallen. Tycker det är en kollektiv seger men vill ändå framhäva fjärde formationen med Alvarez i spetsen.
Var det fler än jag som undrade vad domaren höll på med igår, sällan har jag sett en domare så dålig, så osäker, så pinsam som Robert Lahti igår. Här måste nästan förbundet agera för inte fan ska idioten släppas in på en is igen.
Hur som helst, nu leder vi serien med 5 poäng, vi är helt säkrade om vi tar ytterligare 7 förutsatt att någon av de andra lagen på 10p tar full pott. Dock tror jag att vinster i de båda hemmamatcherna garanterar oss en plats i finrummet.
Jag har aldrig sett en spelare åka mindre skridskor eller se så ointresserad ut som Brendl, ändå stiger han av isen knappt uppvärmd med 5 poäng i bagaget, fy fan det kallar jag effektivitet. Om någon sagt till mig innan kvalserien att Malmö skulle leda med 5 poäng efter 6 matcher hade jag förmodligen trott att personen i fråga rymt från psykakuten, jag älskar att ha fel!
Detta trodde jag aldrig att jag skulle skriva men jag vill ha ”finnkedjan” kvar vid eventuellt elitseriespel nästa säsong, ja inklusive Pirjetä. De inledande matcherna sa jag att jag hoppades att Banham kunde lägga lika mycket fokus på att producera poäng som han la på sin ansiktsbehåring, men nu skiter jag i om han snart ser ut som en originalmedlem i ZZ-top, vilken kille!

//Brutus