Elfsborg

Malmö möter Elfsborg och här sitter jag totalt oengagerad.
Jag vet att vår youtube Rick kommer att starta och det är ju kul men hela min inställning kan liknas med en fet axelryckning.
Hur har det blivit såhär, för bara något år sedan hade jag redan suttit i bilen eller på bussen till Borås. Jag hade varit nervös och hade suttit i två dagar på Internet och läst allt jag hade kunnat komma över inför matchen. Nu sitter jag här, letar efter bitmärken på halsen där överste vampyr Madsen sugit ut all min kärlek och allt mitt engagemang för MFF.
Jag vill inget hellre än att MFF tar tre meriterande poäng mot Elfsborg, men frågan är om det inte bara förlänger lidandet, ett svag strimma hopp tänds i mitt hjärta att kanske, bara kanske kan mitt MFF ta tillbaka någon av all den tappade stolthet säsongen inneburit. Jag vill inte komma hoppfull till hemmamatchen mot HIF för att se spelarna springa och hänga med huvudet samtidigt som HIF med halva Afrika i sitt lag leker fotboll.
Jag tror helt enkelt inte att mitt psyke klarar det.

Men likt förbannat, kom igen Malmö ta tre poäng! Gör mig stolt.

//Brutus